Jesus och jag...

Vi har ju börjat om med kören igen, och det är så himla roligt.
Jag älskar verkligen att få sjunga, och speciellt Gospel som betyder så mycket. I år så blir det en väldigt intensiv höst, med skivinspelning och planering inför en stundande USA-resa, så fokus har kanske i mitt tycke hamnat lite långt bort från Gud. Visst vi har fortfarande andakt och vi ber fortfarande. Sångerna handlar naturligtvis också fortfarande om Gud och Jesus, men det känns som att något saknas.
Kanske verkar det konstigt att just jag reagerar. För jag är väl kanske inte Guds bästaste barn, och kanske inte heller den som talar så mycket om sin tro. Men beliveme den finns där! Det är kanske just precis därför det är lite trist att det känns som att fokus inte riktigt ligger på Gud. Jag behöver dessa övningar, det är ju när jag får sjunga om och till Honom som jag känner mig som närmast.
Borde kanske söka mig till fler gudstjänster eller liknande. Men jag har som inte riktigt hittat nåt bra forum som funkar för just mig. Jag trivs som bäst i Svenska Kyrkan, men då vill jag att Rev D eller nån annan bra präst ska prata, så att man verkligen förstår. Inte nån gammal skorv som predikar om sånt som har funkat de senaste 50 åren. Jag vill höra ärliga tankar och funderingar om Gud. Jag vill kunna känna mig delaktig.
Rev D sa ju nån gång att vi kanske skulle ta och starta upp nån slags bönegrupp eller liknande... tror att jag måste prata med honom om det och påminna han lite.

Ville bara få utlopp för mina funderingar, nu ska jag fortsätta lyssna på Fred Hammond. Kan man bli annat än lycklig av detta????

Bless you all!!!
Er tillgivnaste och andetörstande Sara the Person

Dagens: God is good all the time, all the time God is good!!!!