Livet är allt bra spännande ibland, Herrens vägar äro outgrundliga, Good shit to good persons... osv osv osv...
Jag skulle kunna fortsätta med en massa såna här små meningar.
Grejen är den, att det finns en person, som jag har saknat i många många år. Vi hade en väldigt bra kontakt, när jag bodde i Sundsvall, men saker (livet) hände, och han bytte nummer och skaffade ingen vidare hänvisning.
Det som var så jobbigt var, att personen i fråga mådde väldigt väldigt dåligt när vi pratade med varandra för sista gången, för cirka 8 ½ år sedan.
Jag har inte ens vetat om han har levt eller inte. Jag har tänkt på honom ofta (senast i veckan faktiskt), och försökt fått tag på honom. Har tagit reda på att det finns ca 20 personer i sverige med samma namn och hade en tanke på att jag skulle sätta mig och ringa runt tills jag hittade rätt.
Men ödet (eller Gud) ville annorlunda.
Jag och sambon var upp och hälsade på hans föräldrar i Piteå i helgen. Och vi tänkte att vi skulle ta och hälsa på hans faster i samma veva. När vi stampar uppför hennes trappuppgång, ser jag en namnskylt, som nästan LYSER mot mig. Känner att hjärtat hoppar över ett slag, men tänker att näe... det kan inte vara så. Förklarar läget för sambon och resterande av släkten, söker återigen på hitta.se, och ser att födelsedatum stämmer med min gamle vän.
När jag frågat ut fastern, så känner jag att hjärtat slår fortare och fortare när jag inser hur beskrivningen av mannen i lägenheten precis under henne, stämmer skrämmade bra. Jag skickar iväg ett sms (vågar ju naturligtvis inte ringa direkt) och frågar om det kanske skulle kunna vara så att han är personen i fråga. Och förstå min glädje, när det är
HAN!!!! Jag fick träffa honom och hans sambo en snabbis dagen efteråt och mitt hjärta nästan exploderar av lycka, när jag inser att han lever och mår bra.
Vi lovar att vi ska höras och ses en längre stund, nästa gång jag är i Pite trakten. och jag kan lova er kära vänner, att Sara Christina Persson har nog aldrig längtat sååå mycket efter jul som i år (vi ska ju fira jul i Pite).
Tack Gud, för att Du ger mig så mycket bra. eller hur man nu säger.
Och TACK!!! För att jag har en så otroligt förstående pojkvän, som nästan blev lika glad som jag, när det visade sig vara rätt person.
Förlåt att jag varit så OHYGGLIGT dålig på att skriva här. Jag kan inte ens ljuga ihop nån bra anledning till varför det inte blivit av att jag skrivit. Men jag ber allra ödmjukast om ursäkt och återigen ska jag försöka göra bättre ifrån mig.
Vad som här hänt är väl att Anders har varit och hjälpt Thomas och Anna att färdigställa deras altan, han har fått extrajobb på "Statt", Vi har varit på dop för lille Caspian, vi letar efter en ny säng och har väl egentligen hittat den också, så nu fattas bara pengarna... Snart får jag börja övningsköra, så se upp därute i trafiken ;o) och vi ska på bröllop i Örebro i slutet av månaden.
Så, det var nog allt skulle jag tro.
Jag ska skärpa mig och hålla er mer uppdaterade om vad som händer i mitt/vårat liv. Men nu är det "gammsängen" som gäller för mig. Måste sova så jag orkar upp och öppna bolaget imorrn.
Kram på er alla och Godnatt!
Er tillgivnaste och gladaste Sara the Person
Dagens: Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be. Sluta aldrig drömma, under kan ju ske!!! (det är ju väldigt tydligt i detta fallet)
