Tänkte informera er alla hur dagen gick till...
(Sara! Imorgon ska du plocka upp någonting på Östmans Musik. Du MÅSTE plocka upp det kl 11:00. Du kommer behöva en sked och ett paraply. Glöm inte bort det!)
Jag blev väldigt glatt överraskad och samtidigt lite orolig. Då familjen Persson/Åström inte äger något paraply, men nöden har ingen lag, så jag packade väskan med en sked som det stod samt min fina genomskinliga regncape. Sen kunde jag i lugn och ro lägga mig och invänta dagen D.
Klev upp på morgonen och gjorde färdigt den andra smörgåstårtan som jag lovat att bjuda Rev D och hans bedårande blivande fru på. Såg att tiden sprungit ifrån mig, så efter ett kast in i duschen och ett nypåtaget vackert ansikte, styrde jag kosan mot den stora människobyn och musikaffären i centrum.
När jag nervöst gläntar på dörren in till affären möts jag av en väldigt glad och leedende ung man som skiner upp och säger Grattis på födelsedagen fagra mö! (Eller ja han sa kanske inte riktigt så, men han sa grattis och log iallafall...) Vi stod och småtalade en liten stund, då jag hade kommit lite innan utsatt tid. När klockan slog 11:00 Frågar den unge mannen mig om jag skulle vilja ha någonting. och jag svarar med darrande stämband att ja! Hjärtans gärna. Han räcker över en ny lapp och jag vecklar ut den. Där står det...
Jag frågade mannen vad det var för dag och han svarade Måndag, men han rättade sig snabbt när jag gav honom onda ögat och sa att -Nej! det är ju DIN dag idag!!! Så jag rättade honom inte, utan tackade för lappen och för mig och gick vidare...
Jag flanerade utmed människobyns gator och torg och fönstershoppade lite. Var faktiskt lite pirrig i magen, men kom på att det nog berodde på att jag var hungrig. Så jag gick och köpte två bullar på Hemköp, då jag tänkte att jag kanske skulle råka på och överraska min sambo då jag ändå skulle till hans jobb. Nu mötte jag aldrig vackra sambon,så jag packade ner bullarna igen i min nu snart överfyllda handväska.
Lite före utsatt tid klev jag in på Hotellet och gick fram till receptionisterna. Ursäktade mig å det ödmjukaste för min tidiga ankomst, samt undrade om det fanns någonting som tillhörde mig. Den ena kvinnan överlämnar en ny lapp till mig, där det stod...
Då jag inte riktigt hittar så bra i denna by trots mina 10 år här, så blev jag först lite nervös. Vilken hamn var gästhamnen, och skulle jag hinna dit på 2 minuter??? Jag tog ett djupt andetag och rådfrågade mig själv och tänkte att om jag skulle hinna dit på 2 minuter så borde det ju vara den som var närmast. Så jag styrde mina steg tvärs över vägen och ner mot hamnen. När jag börjar närma mig piren så ser jag till min stora glädje ett mycket välbekant ansikte och en vacker uppdukad filt med både mat och bubblande dryck.
Kan man bli annat än glad när man ser detta ansikte...
Vi avnjöt en mycket god lunch med tillika god bubbeldryck och myste i den för dagen strålande solen. När mat och efterrätt var uppäten så kom privatchauffören och skjutsade oss till slutdestinationen. Kyrkan och mer jobb för Kantorskan och Rundvägen för 30-åringen. Tack för en mycket fantastisk lunch raraste du!!!
På kvällen kom som sagt Rev D med bedårande D. Vi åt tårta och hade det mycket trevligt.
Då mina föräldrar hade bestämt sig för att komma och överraska med ett litet besök under tisdagen, så var jag ju tvungen att kliva upp i tid för att sanera lägenheten, eller iallafall hinna dammsuga och diska lite. Klev upp i lagom tid på tisdagen, började damma, diska och plocka sen började väntan. Och precis i tid till Tillbaka till Aidensfield så kom de båda. Så medans de satt klistrade framför tv'n så dukade jag fram det som fanns kvar av smörgåstårtan och kaffe. De måste ha blivit mycket nöjda, för jag fick både paket och lotter.
Pappa fick mysa med Korven och även fast jag inte tror att han vill vara med på kort, så måste jag nog visa lite bildbevis på att Korven faktiskt kan mysa ibland...
Nu ska jag ta och diska och packa lite inför vår resa till underbara Roknäs och tillika Underbara svärföräldrar... Vi hörs snart...
Er tillgivnaste och åldrande Sara the Person
Dagens-fråga: Är det nån mer än jag som blir alldeles varm i själen på ett inte helt oerotiskt sätt, när man får använda riktigt bra och vassa knivar?? *rodnar*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar