Nu är jag så fruktansvärt jävla less...
Fixar inte att vara på jobbet nå mer, kan knappt andas, min mage vänder sig ut och in. Jag VÄGRAR att ha det så här nå mer.
I måndags for jag in på jobbet för att säga upp mig, ser då schemat för sommaren och får en liten chock.
ALLA inklusive de 5-6 nya sommarvikarierna har fått en MASSA extra tid, JAG har inte fått en minut extra. Tanken är att jag ska fortsätta jobba mina 12timmar i veckan sommaren ut. Nu var jag ju iofs där för att säga upp mig, gärna så fort som möjligt, men ändå... Det vet ju inte chefen, och nog är hon väl medveten om att jag vill ha mer timmar. Det är ju ändå en grej vi har bråkat om sen hon började.
Det här är faktiskt inte enda gången detta har hänt. Inför valborgsmässohelgen står chefen inför hela gruppen och talar om hur viktigt det är att vi kollar upp schemat, eftersom det kommer in massa varor, så behövs det massa personal, alltså en massa extra jobb. När jag går ut och tittar på schemat och ser att alla har fått extra dagar, och jobbar nästan varje dag, så är min rad orörd. Jag ska alltså bara jobba EN dag den veckan, inte en enda extra minut har jag fått. På måndagen ringer trots detta en av mina arbetskamrater upp mig och frågar om jag inte kan jobba, då det är kort om folk. Verkar lite konstigt att inte chefen satt upp även mig då...
Om detta inte är mobbing, då vet inte jag vad mobbing är!!!
Jag är så förbannat arg, ledsen, besviken, upprörd och en massa andra ord...
Jag som ÄLSKADE mitt arbete, jag som nästan svävade fram av lycka innan jag skulle fara och jobba. Nu gråter jag mig till sömns dagen innan, kräks nästan när jag är där, går och knaprar värktabletter och novalucol hela dagarna och bryter ihop i min älskade sambos armar när jag äntligen kommer hem. Gud vet vad jag hade gjort utan min älskade Anders. Och allt detta har hunnit hända sen Första Januari i år.
Jag har inte gjort något fel och ändå är det jag som "måste" gå.
Just nu är chefen på semester, men jag ska ringa henne på tisdag och se om vi inte kan göra nån deal att nån av sommarvikarierna kan ta mina sista timmar, så jag kan sluta direkt. Men det torde inte vara så svårt...
Imorrn ska jag och sambon provcykla till Själevad, måste ju se hur lång tid innan det nya braiga jobbet jag måste börja cykla, för nu ska alla extra kilon bort.
Tycker inte om vad jag ser i spegeln längre, jag har skyllt på sambokilon, slutarökakilon (jag har ju faktiskt inte rökt på SJU månader nu!!!!), ångestätningskilon, tröstätningkilon osv men nu är det slut på dessa dagar. Jag har ett nytt jobb, och ska ta tag i mitt liv! Känns mycket bra, eller näe, det gör det faktiskt inte, men man måste ju hålla skenet uppe! ;o)
Hoppas ni mår bättre än jag!
Kramar er tillgivnaste och tatagiaste Sara the Person
Dagens: Ingen fala Sala, pappa köpa nytt... (Cornelia 2 år, vet hur det egentligen funkar)
2 kommentarer:
Hejsan hej hjärtat....men herregud inte visste jag att du kände det så , jag visste det var jäkligt men inte så .Nå fasen är det mobbing nå, man kan inte säga annat , du som har ställt upp med hela hjärtat och verkligen tyckt om att gå till jobbet , att det ska bli så här bara för att du får en ny chef. mycket skumt. hon verkar vara en skum människa .Jag är verkligen glad att du slutar där så vi får tillbaka glada spralliga gammla sara , Jag och resten av fam är så evigt glad att du träffat anders han är verkligen din själsfrände.Jätte bamse kramen från vi alla i brännbodarna
Jag vill bara säga gumman, att jag tycker du är en underbar person med stor social förmåga, ett hjärta av guld, har en fantastisk humor, duktig på ditt jobb(ambitiös) och den vän som har fått mig att le allra flest ggr. Låt ingen annan få dej att tro något annat. världen är full av häxor.. allra helst på toppen av samhällets hierarki, det har jag sett mycket av på senare tid. Allt dumt de gör kommer att slå tillbaka på dem själva en dag.. bry dig inte. puss
// din vän MariaO
Skicka en kommentar