Drömmar...

Har just läst underbara Jonsys blogg om hennes bröllopstankar...
Blir ju lite sugen *rodnar*
Hade själv tänkt mig ett höstbröllop, och det vore lite coolt med att ha ett riktigt speciellt datum. 090909 vore riktigt fräckt, men på tok för nära. Och som Jonsy skriver, så hinner jag nog inte riktigt med att bli den vackra bruden jag drömmer om till dess... 101010 kanske också skulle funka, fast fortfarande lite väl nära kanske. Mmm vi slår till med 111111 Då borde jag ha hunnit, och den blivande maken, borde inte ha några problem med att minnas datumet. *ler sött* Och November borde kunna räknas som ett senhöstbröllop *hoppas hoppas*. Jopp, jag tror nästan att vi får ta och slå till med det.

På måndag kommer prinsen hit LYCKA!!!!! Äntligen får jag träffa mitt hjärtas älskling. På tisdag ska vi kika på ringar, onsdag är det surströmmingsmiddag hos familjen Sundberg WOHOOO, jag som ÄLSKAR surströmming. På torsdag åker hjärtat hem, och jag drar till den Kungliga hufvudstaden. Ska sjunga gospel för hela slanten, och äga på karaoke. Kanske det inmundigas någon enstaka öl också, tycker nästan att jag borde bli bjuden på en massa drinkar hela helgen. Jag har ju faktiskt FÖRLOVAT mig. Och det gör jag sannerligen inte varje dag.

Jag börjar som smått smälta och inse att jag faktiskt ska bli sambo.
Han är överlycklig, och ser inga som helst problem. Jag är dock lite orolig. Över att han ska bli less på mig, less på kissarna. Inte tycka att mitt morgonhumör är sött och charmigt längre, att han saknar Pite och föräldrarna, alla vännerna, jobbet, ja ni vet allt. Men framför allt, rädd att han ska komma på att jag inte är så fantastisk som han kanske trott.
Nog vet jag att han älskar mig, och det låter han mig inte tvivla på. Men med tanke på det jag har i "bagaget", så maler det ändå lite oroligt längst längst in. Kanske han bor här i några veckor, månader, kanske till och med (med Guds hjälp) något år, men sen då???
Är jag verkligen rätt för honom? Är jag verkligen den han vill vara med RESTEN AV SITT LIV? Riktigt dumt att ha dessa funderingar och oroligheter krypande under skinnet just nu... Jag ska försöka att välja bort dem, och istället njuta och vara ÖVERLYCKLIG för de dagar som vi faktiskt får tillsammans. För vem vet, den här gången är det kanske på riktigt. Den här gången är det kanske verkligen min tur.
Mmm känns mycket mycket MYCKET bättre att tänka så. Och jag tänker då iallafall leva resten av mitt liv med honom, vare sig han vill det eller inte. Så om du nu hade tänkt att ändra dig älskling, så är det FETKÖRT!!!! Du är min, för the rest of my god damn life!!!! BARA MIN ;o)

Nu ska jag ta och krypa till kojs, har en stor dag framför mig. Ska tvätta och städa och fejja och göra fint här tills han kommer.

Sov så gott alla, det har då jag tänkt att göra.
Kram och PÖSS er alldeles egna och käraste Sara the Person

Dagens: XBOX är för töntar!!! iallafall ända till slutet av september, då jag också får ett. Då är det bara för Fränisar