Partytrick!!!!

Det är alltså så här man göra för att få det billigt på krogen...

Måste testas nån gång ;o)

Var tvingad att dela med mig lite.

Uppdatering i kärleksträsket

Här är den nyaste bilden på de nya ringarna. Ja jag tycker då att det är de vackraste ringarna jag har sett EVER!!!!

Det är som "frostat" guld runt om och en slät "linje" i mitten... Otroligt vackra tycker jag.

Anders kom ju hit på måndagen för två veckor sedan, på tisdagen var vi och valde ut ringarna. Onsdag var det surströmmings skiva hos Anna och Thomas, guuud så gott det var. Vi var också och köpte en byrå då, så att vi får plats med alla kläder och grejer. På torsdagen åkte jag vidare till Stockholm för att sjunga gospel i dagarna tre och Anders åkte hem till Pite.

Tyvärr tror jag nog att jag har gått och blivit tråkig. Blev verkligen inga sena kvällar därnere i huvudstaden. Förlåt alla, men jag är inte så bra på att hinka öl längre...

När måndagen kom, stod jag och hängde utanför guldsmedsaffären här i stan innan de öppnade. Och till min stora glädje, så hade ringarna kommit hem!!! :o)

Kastade mig på första bästa buss till Piteå och fick 5 timmar senare äntligen kasta mig i min älsklings armar.

På onsdagen åkte jag och Kärleken till Storforsen utanför Älvsbyn, och om ni inte har varit där, så borde ni verkligen göra en visit.
Så himla coolt att gå uppför hela den stora forsen, och sen så otroligt mysigt att gå på småstigar inne i skogen på nervägen och hitta små forsar och vattenfall. Och vid just en sån liten fors och vattenfall, så bytte vi de riktiga ringarna.

Ja, jag grät, grät som en tok faktiskt. Känns ju helt fantastiskt underbart att få veta att jag ska få dela resten av mitt liv med denne underbare man.

Avslutade resan med en riktigt god middag på hotellet där. Oxfilé och Cola!!! Schweeet!

Torsdag bestämde jag och svärmor att vi skulle ha en tjejkväll. Eller det var väl typ redan bestämt att de skulle gå på bio, hon och hennes syster med barn och barnbarn. Men de ville ha med MIG!

Så vi lämnade karlarna hemma och for och såg på MAMMA MIA, tårarna forsade igen. Guuud vilken bra film. När vi skjutsade hem moster Eva på kvällen, så fick jag klappa en igelkott. De råkar ju ha några stycken på sin gård, och en är väldigt tam. Så Evas man, plockade upp en, så jag fick klappa. Den var så otroligt söt.

När jag och svärmor kom hem, så hade våra karlar varit och köpt ett biljardbord. Så vi spelade några rundor, innan det var dags för smörgåstårta. (jag hade ju varit snäll nog att göra en sån under dagen, eftersom svärmor fyller år på måndag) Blev några rundor till med biljard innan vi kröp i säng.

Fredag så styrde jag och Anders bilen ner mot Övik, For och köpte och installerade ett frysskåp, sen gjorde vi vår första STORHANDLING. Och vi är fortfarande sams :o)

I lördags var det dags för BAGAGELOPPIS. Det gick över förväntan faktiskt, jag fick sälja en massa böcker och broderier, och Anders fick sälja sitt Paintball gevär.

Sen var det ju igår och sorgens dag. Anders for hem och vi ses inte på 16 dagar nu. Guuuud så tomt och trist det är utan han.

Men å andra sidan, så är det ju bara ca en månad kvar tills han kommer och inte behöver åka nå mer. För då stannar han ju på riktigt. GLÄÄÄÄÄÄÄDJEEEEEEEE!!!!

Min äldstaste brorsdotter har flyttat till Bårås av alla ställen. Hon ska börja plugga. Kan tänka mig hur tomt det kommer bli för dem därhemma. Och hon flyttar ju inte bara ifrån familjen, utan även sin pojkvän. Så jag ska nog inte klaga över 16 dagar, när hon inte får träffa kärleken sin förrns i oktober... *Förlåt*

Jag har det hur bra som helst just nu, förutom en liten lätt förkylning så mår jag kalas.

Men det är inte kalas när en vän till mig råkar ut för cancer!

Det är inte rättvist när en tjej i 20 årsåldern just får barn, och sedan får veta att hon har cancer. Hon ska ju leva livets glada dagar. Just nu orkar hon knappt hålla sitt barn pga alla cellgifter. Den enda ljuspunkten i detta är väl att 9 av 10 klarar sig från just denna cancer, och om det är nån som är tjurig nog att klara sig igenom detta, så är det hon.

Tror inte att du läser detta, men du är i mina tankar och böner!

Nu får det vara nog med uppdateringar, för nu ska jag äta frukost och tvätta.

Kram på er alla

Er tillgivnaste och bedjande Sara the Person

Dagens: Gud, tack för att Du är nära. Tack för att du ser oss, när vi har det svårt. Du vet hur det känns att ha ont. Du tröstar den som är sjuk. Jag ber för ....

Jag ber att hon ska bli frisk. Jag ber om kraft och glädje mitt i allt...

Drömmar...

Har just läst underbara Jonsys blogg om hennes bröllopstankar...
Blir ju lite sugen *rodnar*
Hade själv tänkt mig ett höstbröllop, och det vore lite coolt med att ha ett riktigt speciellt datum. 090909 vore riktigt fräckt, men på tok för nära. Och som Jonsy skriver, så hinner jag nog inte riktigt med att bli den vackra bruden jag drömmer om till dess... 101010 kanske också skulle funka, fast fortfarande lite väl nära kanske. Mmm vi slår till med 111111 Då borde jag ha hunnit, och den blivande maken, borde inte ha några problem med att minnas datumet. *ler sött* Och November borde kunna räknas som ett senhöstbröllop *hoppas hoppas*. Jopp, jag tror nästan att vi får ta och slå till med det.

På måndag kommer prinsen hit LYCKA!!!!! Äntligen får jag träffa mitt hjärtas älskling. På tisdag ska vi kika på ringar, onsdag är det surströmmingsmiddag hos familjen Sundberg WOHOOO, jag som ÄLSKAR surströmming. På torsdag åker hjärtat hem, och jag drar till den Kungliga hufvudstaden. Ska sjunga gospel för hela slanten, och äga på karaoke. Kanske det inmundigas någon enstaka öl också, tycker nästan att jag borde bli bjuden på en massa drinkar hela helgen. Jag har ju faktiskt FÖRLOVAT mig. Och det gör jag sannerligen inte varje dag.

Jag börjar som smått smälta och inse att jag faktiskt ska bli sambo.
Han är överlycklig, och ser inga som helst problem. Jag är dock lite orolig. Över att han ska bli less på mig, less på kissarna. Inte tycka att mitt morgonhumör är sött och charmigt längre, att han saknar Pite och föräldrarna, alla vännerna, jobbet, ja ni vet allt. Men framför allt, rädd att han ska komma på att jag inte är så fantastisk som han kanske trott.
Nog vet jag att han älskar mig, och det låter han mig inte tvivla på. Men med tanke på det jag har i "bagaget", så maler det ändå lite oroligt längst längst in. Kanske han bor här i några veckor, månader, kanske till och med (med Guds hjälp) något år, men sen då???
Är jag verkligen rätt för honom? Är jag verkligen den han vill vara med RESTEN AV SITT LIV? Riktigt dumt att ha dessa funderingar och oroligheter krypande under skinnet just nu... Jag ska försöka att välja bort dem, och istället njuta och vara ÖVERLYCKLIG för de dagar som vi faktiskt får tillsammans. För vem vet, den här gången är det kanske på riktigt. Den här gången är det kanske verkligen min tur.
Mmm känns mycket mycket MYCKET bättre att tänka så. Och jag tänker då iallafall leva resten av mitt liv med honom, vare sig han vill det eller inte. Så om du nu hade tänkt att ändra dig älskling, så är det FETKÖRT!!!! Du är min, för the rest of my god damn life!!!! BARA MIN ;o)

Nu ska jag ta och krypa till kojs, har en stor dag framför mig. Ska tvätta och städa och fejja och göra fint här tills han kommer.

Sov så gott alla, det har då jag tänkt att göra.
Kram och PÖSS er alldeles egna och käraste Sara the Person

Dagens: XBOX är för töntar!!! iallafall ända till slutet av september, då jag också får ett. Då är det bara för Fränisar

Just nu...

Är det faktiskt ganska mycket som händer.

Jag ska bli sambo. Från 1/10-08 Så kommer det att stå två namn på dörren. SHIT! Alltså förstår ni? Jag ska bli sambo, min kärlek ska flytta in. Min lägenhet ska bli våran. Känns gode spännande ska ni veta, och det är inte bara EN fjäril som flyger omkring i min mage längre... känns som ett heeeeelt gäng med elefanter minst. En mycket härlig och speciell känsla kan jag lova.

Korven som kattungen nu heter när vi insåg att det inte var en liten prinsessa, utan snarare en liten prinskorv, lever och frodas. Springer efter fötterna och biter i tår och allt han kommer åt. Men han är så söt, så man kan inte bli sur på honom. Eller jo det kan man väl, men det går ganska fort över.

Har varit ledig idag och ska jobba resten av veckan. Sen har jag faktiskt nästan två veckor semester, som troligtvis ommer se ut som följer. Anders kommer hit på måndag kväll, jag åker till Stockholm och sjunger torsdag kväll, kommer hem på lördag eller söndag, Sen får vi se om jag kan hitta nån kattvakt, och om jag har några pengar över, då kanske det blir en liten Piteåvistelse igen. *hoppas*

Ska bli riktigt nice faktiskt. Längtar som en tok.

Hmm man kanske skulle ta och öppna vinaren och fira lite... Fast känner jag mig själv rätt, så blir det nog bara ett saftglas framför tv'n. En helt vanlig kväll. Med den underbarste mannen i mitt öra, tänkte att jag skulle ringa blivande sambon, han bor alltså inte i mitt öra, utan tänkte mest att jag får höra han ljuva stämma.

Igår fick jag lite oväntat besök. Mr Firefighter från Umeå. Han var på väg till Kalmar, och tittade in på lite kaffe.

Han blev inte riktigt överlycklig över ringen på mitt finger, men han visade ändå en god min och sa lite buttert -Grattis.

Fick senare reda på att han faktiskt hade fallit pladask för mig sen första gången vi sågs. men som man brukar säga, his loss...

Ett ganska tydligt tecken på att om man tycker om någon, då ska man nog kanske ta och säga eller visa det. Annars kan det lätt vara försent.

Fast jag måste nog erkänna att jag är väldigt glad så här i efterhand att det blev som det blev. Annars skulle jag ju inte ha fått träffa min älskade Anders. Och Ni kan nog inte ana hur lycklig jag är över det.

Min älskade älskade underbaraste Anders. Skulle inte byta bort honom för allt guld i världen.

Tur att nån av oss iallafall blir snygg på kort. tycker iallafall att det är en ganska mysig bild.

Nu ska jag ta och äta lite makaronipudding och KANSKE ta ett glas vin... det är ju ändå "lillfredag" *ler*

Ta hand om er därute och om ni tycker om nån så säg det. Eller inte... äsch jag vet inte...

Er alldeles egna och tillgivnaste Sara the Person

Dagens: Åhhhhh! Ska du bli sambo!!!!??? Ska det stå Anders och Sara Åström på dörren då?
-Nja, tror det räcker med Sara Persson och Anders Åström... Eller?

Namnbyte...

Antar att jag får följa Kantorskan råd och byta namn på bloggen, nu när det är ganska klart att jag inte längre är en singla.

Tycker nog att det blev ett ganska bra namn ;o)

Har varit en vecka i Piteå, haft det huuur underbart som helst. Mycket har hänt go vänner.

men det största är nog ändå....

Mmm där ser ni vad som kan hända i Piteå. *ler lyckligt*

Förutom förlovning så har vi myst myst myst, fiskat lite, varit till Luleå och shoppat lite, myst lite mer, cyklat och badat. Har varit riktigt skönt faktiskt.

En sak jag funderar över är, Hur berättar man för folk att man har förlovat sig, ska man berätta överhuvudtaget, eller ska man liksom bara låta folk få märka det själv? Jag menar, jag kan ju inte sitta och ringa runt till alla och tala om att... Hej, hur är det? Jo förresten, vi har förlovat oss... eller? Hur gör man egentligen?
Äsch, jag skriver det här, så borde ju de som är engagerade få veta det iallafall...

Åh, jag hade faktiskt tänkt att vara riktigt duktig och skriva en massa nu, men jag ser att jag hinner inte. Jag måste ta och hoppa in i duschen och göra mig redo för bröllopet jag ska sjunga på lite senare...
Men kanske kan jag skriva lite mer utförligt ikväll...

Ta hand om er.

Kramar er alldeles egna och osingligaste Sara the Person

Dagens: Ja, ha den äran och Grattis till förlovningen... Ha den äran, heter det så? Jaja, Grattis iallafall... Tack Pappa *ler*