måndag 21 april 2008

Have I told you...


Jag har sökt så länge, hade nästan gett upp hoppet.
Men så kom du.
Du tog mitt sargade hjärta, gjorde det helt med din kärlek, din värme, din ömhet.
Du ger mig det jag inte ens visste att jag saknade.
Jag älskar att jag får vara så galen som jag är.
Jag älskar att du låter mig gråta, och bara håller mig, tills allt är över.
Jag älskar att du hetsar mig till att skratta, mer än jag klarar av.
Jag älskar att jag får vara precis just den jag är.
Jag älskar att du är precis den du är.
Du låter mig få vinna i spel ibland, även fast du är en lika dålig förlorare som jag är.
Du låter till och med mina vänner få vinna ibland.
Hur kan man inte älska dig?
Aldrig någonsin har jag känt så här. Hela mitt liv har varit ett evigt sökande efter dig, och jag har äntligen hittat hem.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket du betyder, hur varm du gör mig, hur trygg du får mig att känna mig.
Trodde inte att jag skulle kunna falla så totalt, så hejdlöst, så tillitsfullt. Men jag vet att du finns där. Jag vet att du fångar upp mig. Jag vet, jag vet, JAG VET.
Att få ligga ihopkurad mot dig i soffan, få känna mig liten, sårbar och så trygg i din famn. Få känna dina andetag mot min panna, mot min kind. Höra ditt hjärta slå.
Ett ögonblick blir till en evighet, och jag vill dela den med dig.
Älskar dig

Inga kommentarer: