Vad är det för en dag????

Världens bästaste Sara har namnsdag idag!!!

Grattis till mig och alla andra underbara Saror därute!!!!!

Tjing!

Sol ute sol inne....

Sol i hjärta sol i sinne... Hmm funkar inte direkt för mig.

nog för att det har varit lite bättre med allt nu mot slutet, men idag så ramlade jag på jobbet och måste ha sträckt ryggen eller nåt liknande. För nu kan jag knappt röra på mig, så inget jobb för Sara imorrn.

Däremot blir det besök av mina favorit svärföräldrar!!!! :o) Man skulle kunna tro att de kommer ner för att fira mig på SARA-dagen som faktiskt är imorrn, men de råkar bara ha vägarna förbi, innan de ska rulla vidare mot Sundsvall och sedan mot Köping. Oavsett orsak så är jag faktiskt löjligt glad att de kommer, har saknat dem massor. och näe Ylva, detta skriver jag inte enbart för att jag vet att du läser min blogg ;o) Det är sant!

Annars så trivs jag mycket bra på mitt sommarjobb. Arbetskamraterna är jättetrevliga och snälla, så även de boende. Ledningen i detta hus är också bättre än den på glasaffären.

Min mage har dock inte riktigt ordnat upp sig, men det verkar som att den är på bättringsvägen iallafall.

Förra helgen var jag och sambon ner till min bror med familj i Västanå. Vi hade det fantastiskt trevligt, och det var mycket skönt att få komma iväg en stund. Så mysigt att få umgås med barnen och med svägerskan ;o) och vi fick ett alldeles eget hus att bo i dessutom!!!

Nu tror jag dock att jag suttit lite för läänge, för min rygg börjar göra sig påmind. Ska genast gå och lägga mig igen och vila upp den.

Vi hörs inom en snar framtid!

Er tillgivnaste och sträckigaste Sara the Person

Dagens-kommentar: - Men Signhild, du kan ju inte dra upp kjolen så där, man ser ju dina trosor. -Vad gör det då? Det är ju mina trosor!!!

(snacka om att kunna ge svar på tal på jobbet! och kvinnan med trosorna heter naturligtvis någonting annat)

När ska allt elände ta slut???

Finns det verkligen ingen hejd på hur mycket som ska tynga en människa?
Jag skulle bli så otroligt lycklig om det skulle kunna börja gå bra för mig och min sambo nån gång. Är less på att det varenda dag ska komma nåt mer som ska tynga ner en.
Är det inte min mor som mår dåligt eller ska opereras, löner som inte betalas ut, utan man måste låna ihop pengar av underbara svärföräldrar så att man tar sig igenom månaden överhuvudtaget, så är det vänner som mår skit, elaka chefer som gör att man måste säga upp sig från ett jobb som man älskar, åskväder och pollenchocker...
Det sägs ju att Gud inte lägger mer på ens axlar än vad man orkar bära, men nu börjar det bli nog.
Börjar bli trött på att vakna upp och första tanken är, jaha vad kommer gå snett idag då? Min mage orkar inte mer, jag lovar och svär, nu får det vara nog Gud!!!

Orkar inte skriva mer, måste ta tag i tvätten innan vi ska åka och ta hand om barnen i Tjärn...

Var rädda om varandra! Kram er tillgivnaste och ömmagaste Sara the Person

Dagens... Tack: *Kära svärföräldrar, vad skulle vi göra utan er??? LOVE YOU!!!
*Anders, älskling! det finns ingen annan jag skulle vilja vara olycklig med. Du är bäst!!! Älskar dig!

Happy Midsummersday!!!!

Jahapp så var det midsommar igen då. Om man nu har kunnat missa det med alla dessa överfyllda ICAbutiker.

Jag och sambon var in på Systembolaget igår, och även där var det knökfullt.

Jag blir verkligen facinerad över alla dessa människor som verkar få en chock varje gång dessa storhelger kommer åter.

VA??? Är det MIDSOMMAR/JUL/PÅSK/NYÅR nu igen???? Åh vi måste handla!!!! Det är väl knappast så att maten eller spriten för den delen blir dålig om man inhandlar den nån dag i förväg? Eller??

Nu kanske ni undrar vad jag själv gjorde både på den sprängfyllda ICAbutiken och systembolaget EN dag innan... Jo förstår ni, jag skulle köpa EN liter mjölk, och lite vin till en som inte kunde handla själv. Och eftersom jag har en sånhär "blutt" på ICA så man kan scanna och betala själv, så gick det väldigt snabbt och smärtfritt. Men jag kan som ändå inte riktigt begripa hur okloka många människor ändå är.

För visst, hade de flesta tyckt om att trängas och upptäcka att gräddfilen eller potatisen eller grillköttet eller ölen eller spriten är slut så vore det väl en sak, och då skulle jag inte skriva detta. Men de flesta man möter har sådan panik i sina ögon och småspringer fram och muttrar om hur otroligt dåligt det är att det har tagit slut, kunde inte folk ha handlat tidigare istället för i sista sekund som de själva.... Folk är inte ett klokt släkte i storhelgstider!

Jag och sambon passade på att bli bortbjudna till midsommar och behöver således inte handla något speciellt... Förutom till efterrätten och den handlade vi till innan.

Nu ska jag släppa in katten och försöka dra upp min kära sambo upp ur sängen. Sen blir det jobb till 16:30 och efter det MIDDAG!

Ska upp och jobba kl 07:00 på lördag så det blir återigen en väldigt lugn midsommar för mig som vanligt. Ifjol så bowlade jag ju med svärföräldrarna i Pite. Åh som jag saknar er!

Ha det så underbart gott nu ni alla!

och ta det lugnt i trafiken och med spriten!

Er tillgivnaste och ressugnaste Sara the Person

Dagens: Grillat med troligtvis potatisgratäng och stor JORDGUBBSTÅRTA till efterrätt... Mmmm

Ja just ja...

Glömde ju...

Min älskling är ganska så pysslig. Faktiskt så pass pysslig att om jag tar med honom till en äffär där de säljer pärlor och stenar och pyssel, och inhandlar fina saker. Så gör han sånt här fint till mig :o)

Ja jag tyckte då att de var så fina att jag faktiskt grät en liten skvätt. även fast jag själv hade betalat och valt ut allt. Men jag kunde ju för min vildaste fantasi aldrig tro att det skulle bli så här bra. Sen är jag kanske lite känslig också....

Vi var ju och hälsade på mina kära älskade svärföräldrar i helgen... Så här glada blev de då...

Vi for och bowlade en sväng och så här gick det då!!! :oD

Nu ska jag ta och övertala min blivande make att han behöver krypa till kojs tillsammans med mig... han blir så himla grinig annars.. ;o)

Natt natt...

AAAAAaarrrrrrgggghhhhhhhgghh

Nu är jag så fruktansvärt jävla less...

Fixar inte att vara på jobbet nå mer, kan knappt andas, min mage vänder sig ut och in. Jag VÄGRAR att ha det så här nå mer.

I måndags for jag in på jobbet för att säga upp mig, ser då schemat för sommaren och får en liten chock.
ALLA inklusive de 5-6 nya sommarvikarierna har fått en MASSA extra tid, JAG har inte fått en minut extra. Tanken är att jag ska fortsätta jobba mina 12timmar i veckan sommaren ut. Nu var jag ju iofs där för att säga upp mig, gärna så fort som möjligt, men ändå... Det vet ju inte chefen, och nog är hon väl medveten om att jag vill ha mer timmar. Det är ju ändå en grej vi har bråkat om sen hon började.
Det här är faktiskt inte enda gången detta har hänt. Inför valborgsmässohelgen står chefen inför hela gruppen och talar om hur viktigt det är att vi kollar upp schemat, eftersom det kommer in massa varor, så behövs det massa personal, alltså en massa extra jobb. När jag går ut och tittar på schemat och ser att alla har fått extra dagar, och jobbar nästan varje dag, så är min rad orörd. Jag ska alltså bara jobba EN dag den veckan, inte en enda extra minut har jag fått. På måndagen ringer trots detta en av mina arbetskamrater upp mig och frågar om jag inte kan jobba, då det är kort om folk. Verkar lite konstigt att inte chefen satt upp även mig då...

Om detta inte är mobbing, då vet inte jag vad mobbing är!!!

Jag är så förbannat arg, ledsen, besviken, upprörd och en massa andra ord...
Jag som ÄLSKADE mitt arbete, jag som nästan svävade fram av lycka innan jag skulle fara och jobba. Nu gråter jag mig till sömns dagen innan, kräks nästan när jag är där, går och knaprar värktabletter och novalucol hela dagarna och bryter ihop i min älskade sambos armar när jag äntligen kommer hem. Gud vet vad jag hade gjort utan min älskade Anders. Och allt detta har hunnit hända sen Första Januari i år.
Jag har inte gjort något fel och ändå är det jag som "måste" gå.
Just nu är chefen på semester, men jag ska ringa henne på tisdag och se om vi inte kan göra nån deal att nån av sommarvikarierna kan ta mina sista timmar, så jag kan sluta direkt. Men det torde inte vara så svårt...

Imorrn ska jag och sambon provcykla till Själevad, måste ju se hur lång tid innan det nya braiga jobbet jag måste börja cykla, för nu ska alla extra kilon bort.
Tycker inte om vad jag ser i spegeln längre, jag har skyllt på sambokilon, slutarökakilon (jag har ju faktiskt inte rökt på SJU månader nu!!!!), ångestätningskilon, tröstätningkilon osv men nu är det slut på dessa dagar. Jag har ett nytt jobb, och ska ta tag i mitt liv! Känns mycket bra, eller näe, det gör det faktiskt inte, men man måste ju hålla skenet uppe! ;o)

Hoppas ni mår bättre än jag!

Kramar er tillgivnaste och tatagiaste Sara the Person

Dagens: Ingen fala Sala, pappa köpa nytt... (Cornelia 2 år, vet hur det egentligen funkar)

Allt kommer bli bra mamma...

Min operation gick hur bra som helst...
Men när jag äntligen kom hem och skulle ringa runt och sprida glädje budskapet, så hann jag inte så långt.

Mamma måste opereras igen...
Själva operationen är väl kanske inte det värstaste, men själva läkningsprossesen är inte den allra lättaste. När jag pratade med henne igår, så lät det som att hon redan hade gett upp... Kanske inte den bästa inställningen.

Men jag ska be och jag ska be och jag ska be för min mor.
Det känns bara lite tungt, att det aldrig kan få vara nog. Aldrig kan man få andas ut och känna att nu, nu är det lungt ett tag. Inga oroligheter eller liknande. Ingen som går omkring och mår dåligt, är ledsen är rädd. Alla mår gott. Men icke! Nejdå, här kör vi på med mer ångest, mer oro, mer ledsamhet och skit.
Jag är sannerligen gode less nu, det ska ni veta.

Nu har jag inte mer tid att skriva, Jag och Anders ska fara och rösta, åka och kolla på second hand, vara barnvakt, hem och packa för en liten tripp till mina ÄLSKADE SVÄRFÖRÄLDRAR!!!
Gosse va jag har längtat.

Ta hand om varandra där ute!
Er tillgivnaste och ståndaktige Sara the Person

Dagens: Allt kommer bli bra mamma, allt kommer bli bra igen....