
Finns det verkligen ingen hejd på hur mycket som ska tynga en människa?
Jag skulle bli så otroligt lycklig om det skulle kunna börja gå bra för mig och min sambo nån gång. Är less på att det varenda dag ska komma nåt mer som ska tynga ner en.
Är det inte min mor som mår dåligt eller ska opereras, löner som inte betalas ut, utan man måste låna ihop pengar av underbara svärföräldrar så att man tar sig igenom månaden överhuvudtaget, så är det vänner som mår skit, elaka chefer som gör att man måste säga upp sig från ett jobb som man älskar, åskväder och pollenchocker...
Det sägs ju att Gud inte lägger mer på ens axlar än vad man orkar bära, men nu börjar det bli nog.
Börjar bli trött på att vakna upp och första tanken är, jaha vad kommer gå snett idag då? Min mage orkar inte mer, jag lovar och svär, nu får det vara nog Gud!!!
Orkar inte skriva mer, måste ta tag i tvätten innan vi ska åka och ta hand om barnen i Tjärn...
Var rädda om varandra! Kram er tillgivnaste och ömmagaste Sara the Person
Dagens... Tack: *Kära svärföräldrar, vad skulle vi göra utan er??? LOVE YOU!!!
*Anders, älskling! det finns ingen annan jag skulle vilja vara olycklig med. Du är bäst!!! Älskar dig!